Aiue’s blag

Jag är för lat för att egentligen skriva något vettigt just nu, så jag låter den där tala för sig själv.

(Bör dock noteras att den är hastigt ihopslarvad.)

Förresten. Parti är ett anagram av pirat.

Eftersom regeringen nu håller på med det mycket omdebatterade lagförslaget IPRED beslutade jag mig för att jag i egenskap som taxiförare också vill ha en bit av kakan, därför skickade jag inatt iväg ett brev till Justitieminister Beatrice Ask.

Förhoppningen är nu förstås att dom ska tänka till, och då rimligen inte ta detta förslag på allvar. De befogenheter jag önskar oss tycker jag står mycket väl i proportion till de befogenheter “maffian” föreslås få. Brevet lyder som nedan:

Tankar utifrån IPRED

Då debatten om IPRED pågått livligt ett tag nu kan jag inte annat än fundera, om nu kultursektorn ska få sådana befogenheter, varför även inte andra utsatta brancher?

Då jag själv för tillfället livnär mig som taxiförare faller tankarna väldigt naturligt på taxinäringen, och där är det två problem jag funderar över.
Bedrägligt beteende, samt svarttaxi (vet inte vilket brott detta rubriceras som).

Vi kan då börja med bedrägligt beteende, vilket av polisen inte har högre prioritet än att det läggs direkt på hyllan.
Detta innebär då en monetär förlust för den tid vi spenderat (som kunde ha använts till att köra någon som faktiskt betalar för sig).
För åkaren innebär det förutom denna förlust även kostnader för drivmedel och slitage. Dessutom, beroende på avtal/lönesystem så måste de betala lön för tid de inte fått in några pengar på, även om det är full kö.

Mitt förslag för att få bukt på problemet med bedrägligt beteende är att kunna kräva legitimation av kunden, och/eller läsa av deras fingeravtryck när de kliver in i fordonet.
Om det senare visar sig att deras avsikt var att bruka tjänsten utan att betala för sig, så ska vi då kunna gå till domstol och få ett beslut som säger att vi ska kunna kräva ut informationen ur personregistret. Efter att vi fått denna information är då det rimliga att vi skickar ett brev med krav på ersättning inom en viss tid, varpå vi enkelt sedan kan ta saken till domstol och kräva skadestånd för summan. Skadeståndet bör förstås vara satt till en summa som i sig kan utgöra ett avskräckande syfte, då “springnotor” har varit ett problem i alla fall så länge jag kan minnas. Detta förslag kan med enkelhet även nyttjas av restaurangnäringen, som även den kan vara drabbad av bedrägligt beteende.

Sen har vi problemet med svarttaxi, som idag kräver alldeles för mycket i fråga om bevisning för att polisen ska ha en rimlig chans att komma till bukt med, har jag även förslag. Värt att notera är att svarttaxiverksamhet många gånger man förknippas med våldtäkter, rån och säkerligen en och annan misshandel. Då vore det väl väldigt enkelt om taxinäringen kunde föra register över de bilar vi ser ute som vi misstänker ägnar sig åt denna verksamhet (och det är en hel del). Det är sedan trivialt att få ut dessa uppgifter ur fordonsregistret, och när vi väl har fått det kan vi skicka ett kravbrev med en summa motsvarande vad vi misstänker att vi hade tjänat på att köra de kunder de stulit från oss. Får vi inte betalning inom rimlig tid ska vi även där förstås kunna gå till domstol för att där få vår sak prövad.

Mvh, emellanåt hungrig taxiförare.

Efterklok som jag är inser jag förstås att jag borde antytt att de som smiter från en taxinota stjäl drivmedlet som förbrukas under resan.